Dagens snackis har varit Alliansens nya logotype, och jag har med intresse följt debatten. Loggan är gjord av reklambyrån Garbergs och har fått stor medial uppmärksamhet, men jag kan tycka att det är olyckligt att de professionella åsikterna fått stå tillbaka för de personliga. Den intressanta frågeställningen borde rimligen vara om loggan gör det jobb den ska uträtta. Inte om den är ful, omodern eller stämmer dåligt överens med olika formgivares personliga åsikter. Kommer man ihåg den? Vad ger den för associationer? Fungerar den på olika applikationer? Är den unik?
Är detta för tråkiga frågor att diskutera? Då bör du sluta läsa här.
Jag har inte fått tillfälle att studera Allliansens hela identitetsprogram och det är möjligt att det finns en holistisk tanke som den orangea symbolen ensam inte förmår kommunicera. Mitt problem är dock inte att Alliansens gjort symbol av namnet utan främst att den inte är skalbar, dvs fungerar sämre när man skalar ner den eller betraktar den på avstånd. I valrörelsen kommer tusentals valaffischer att kanta det offentliga rummet. Stortavlor i citymiljö, affischer, pins, flaggor, reklampennor. Mediekanaler som får en halv eller några sekunders uppmärksamhet. Nog finns det risk för loggan blir en bokstavsgröt som målgruppen inte förmår identifiera?
Det är få områden som är lika tydligt associerade till färger som de politiska ideologierna. Blått respektive rött i extremerna. Alliansens färger är blått och grönt och en mix av de färgerna skulle ge cyan. Man har emellertid valt orange text satt mot vit botten. Det är en färgskala som ligger mellan rött och grönt, dvs närmare oppositionen än Alliansen. Lite märkligt kan jag tycka. Kanske har det gjorts en medveten avvägning mellan relevans och särskiljning – två viktiga kriterier för all kommunikation. Orange gör loggan unik och man tar igen lite av det man förlorar i skalbarhet. Orange ger dock inte några som helst associationer till de fyra partiernas identiteter eller politiska tillhörighet. Vilket borde vara ett grundkrav på en symbol som ska representera en politisk rörelse. Så när Pär Henriksson, kommunikations- och stabschef för Moderaterna säger:
– Vi ville göra något som inte ser ut som en klassisk politisk logotyp, i Dagens Media har jag svårt att hänga med i resonemanget. Jag tror att han egentligen menar: Många tycker att politik är tråkigt. Så vill vi inte vi i Alliansen bli uppfattade. Men det är något helt annat och har inte med den grafiska formen att göra.
Duktiga formgivare vet att form är viktigare än färg och väntar därför ofta med färgvalet tills dess att formen är spikad. Jag är inte säker på att så har skett denna gång. Formen lånar inte associationer från något som har med politik att göra, och jag är inte klar över vem man vänder sig till. I valrörelsen tillhör hela Sveriges befolkning från 18 år och uppåt målgruppen. Jag tycker att det visuella intrycket är rörigt och har ett allt för ungt fokus. Dekonstruktivism är för mig ett formspråk som vänder sig till en nischad målgrupp – inte en bred majoritet.
Jag tycker att Alliansens logotype lämnar mycket övrigt att önska, men tror samtidigt att den kommer att göra sitt jobb. Det är inte loggan som avgöra valet i höst utan budskapet. Jag tror till exempel att ett löfte från Alliansen om att avskaffa reklamskatten kan få många marknadschefer att associera positivt till loggan. Och när Sverige är tapetserat med valbudskap i höst kommer den orangea färgen att bli en markör som särskiljer och kommunicerar avsändaren tydligt. / Patrick